Bollen är i rullning... the ball that determines my future!

Exciting times! Jag hade ju en väldigt grand plan för mitt framtida jobb. Tanken var att jag skulle skriva ihop ett kick-ass brev, uppdatera mitt CV. Sedan stärka upp det här med ett rekommendationsbrev från V. J som är B's assistent hade ju redan i Februari lovat mig att B gärna skulle ringa Slussens GM och lägga in ett gott ord för mig. När jag nu tog upp kontakten föreslog hon att han kunde skriva ett brev istället. Det tyckte ju jag var en grym idé så jag skickade iväg en liten request till B om ett brev och tänkte att eftersom han är VP och viktig så kommer det ta någon vecka innan han har tid att skriva ett brev för någon liten Trainee. Vilket gav mig plenty of time att skriva ihop mitt personliga brev och CV... Och sen kunde jag skicka in en riktig tung ansökan till Hilton Slussen Stockholm.

HA! Så mycket för den planen! Någon timme efter jag skickat mailet till B har han svarat och koperat in S som är Regional HR Direktör för Norra & Centrala Europa (V's motsvarighet)

Happy to help Karola

GM is on paternity leave right now but S will assist

S, V and I highly recommend Karola she has done an outstanding job in so many ways, can we try and find something at either Slussen or Sergel Plaza for her

Thanks for your help

B

Strax därefter svarar V:

S

Happy to support Karola application.

She has done excellent work for the region.

She has grown in her skills very fast and is a hard worker, very reliable, excellent communication skills at all levels, key partner for me in delivering my day to day to HR community.

Also she is fantastic with HR Insight so marketing and PR skills comes as natural in Karola.

Independent as I often give few indications and she always is capable to come back with full detailed overview/result of what I need. Fast learner for sure.

I would be happy to talk to GM/HR and give positive feedback to try and keep Karola in Hilton family.

Thanks for your help

V

Så atte... det vart till att hasta ihop ett brev och uppdatering av mitt CV och skicka det till S så hon hade något att komma med till HR direktören i Slussen. Inte mitt bästa brev men med ovanstående brev känns det som jag inte behöver sälja in mig själv så mycket... 

Senaste uppdateringen jag hört är att S nu har skickat B & V's brev till HRD i Slussen med en text som i princip sa: Apparently Karola is a real superstar and we would definately like to keep her in the family. Is there any availability for her on Supervisor level in the hotel? 

Så just nu känns det riktigt ljust! Och woopwoop! Supervisor level är ju asbra, redan klättrat till en roll med ansvar utan en enda dag på golvet i ett hotell... Haha =) Men tja... kan inte säga att jag inte känner att jag förtjänat det... eller vad säger ni? ;) 

Puss på er! 

Also... Picture from the Alps... Så awesome!

Inspire and aspire! Story of my life

Häromveckan var jag ju hemma i Sverige och fick så härliga kommentarer från mina SF tjejer, att jag faktiskt motiverat de till att kämpa sig igenom sina jobbiga situationer på jobbet "om Karola har klarat sig i Wien med de cheferna så ska jag också göra det!" Det är så härligt att höra att något gott ändå kommit ut av hela mitt äventyr här. Nu ser det ju ut att lösa sig för mig i framtiden också o.s.v. men om inte annat så kan jag motivera folk till att kämpa sig igenom tuffa situationer man hamnat i, för, även om det tar hela 6 månader, så blev det ju ändå bättre till slut. Har ingen ångest längre inför att gå till jobbet, inte mer än en vanligt iallafall (åh, vill ligga kvar i sängen). Det var ju verkligen en period när jag hade mardrömmar, det finns ingen motivation alls att gå till jobbet och jag funderade på att skita i allt och bara åka hem. Men jag är glad att jag inte gjorde det, jag är glad att jag är alldeles för envis för att bara ge upp, något jag lärt mig från mamma :)

Gammal bild på SF tjejer+Love (Fast Marylan o Love var inte där, och Johanna var det)
Damnit, skulle tagit en bild...

Så ja, om vi ändå är på spåret att prata inspiration så känner jag att man aldrig ska vara rädd för att ta lite chansningar i livet. Flytta ifrån familj och vänner halvvägs över Sverige för att plugga? Do it! Ta en utlandstermin i Australien? Absolut! Flytta till Wien och ta ett traineeprogram inom HR? Helt klart!
Vad jag vill få fram är att taking chances är bland det bästa jag gjort i livet så om du tvekar inför något som du ändå vill göra, gör det! Lev livet! Bli en inspiration för dig själv och för andra. Jag är glad över hur otroligt stark jag känner mig som person och att jag verkligen känner att jag levt livet till fullo.

En annan grej som folk också också är imponerade av är att jag och Jhonny klarar av att ha distansförhållande. Jag tycker det är jättekul att höra att vi inspirerat folk till att våga ha ett distansförhållande. Saken är ju den att ibland så kommer man helt enkelt vara i ett stadium i livet där man helt enkelt inte kan vara på samma plats och oftast handlar det om karriären. Folk verkar känna att man bara har två val: Karriären eller Kärleken. Men man måste verkligen inte välja. Om man har något som är så bra att det är värt att kämpa för, så kommer det funka. Det handlar inte om att det kanske inte funkar. Det handlar om att få det att funka. Jag säger verkligen inte att det är lätt, för det är det inte. Men om man hela tiden fokuserar framåt: tills nästa gång man ses, när vi bor ihop igen eller till och med verandan om 50 år så blir det lättare. Fokusera på hur bra allt kommer vara när ni ses, inte vad ni saknar :) Sen har jag den fantastiska turen att min man är den mest stöttande person jag känner, faktum är att jag var tveksam till Wien redan innan jag kom hit men Jhonny sa att det inte ens var en fråga. En sådan chans som detta tackar man ju inte nej till. Han har alltid stöttat min karriär till 220%.

Hur var Sverige då? Intensivt, om inte annat så hann jag iallafall träffa nästan alla mina fina vänner. Men det fanns inte mycket tid till att bara göra ingenting. Men jag ångrar ingenting heller! Istället för att berätta om det kör jag en snabbrepris med bilder below :) Nästa gång jag kommer hem har iallafall jag och Jhonny båda semester så då borde det bli lite mer tid att bara vara med varandra. Kommer hem Fredagen den 13e (fick inte flyga Air baltic av Jhonny då) och åker Söndagen 29e Juni. Biljettpriserna har ju gått upp något fruktansvärt så ska åka med mellanlandning och även med mellanlandning blev det 2800kr... =(. Det billigare alternativet var att ta Air Baltic men efter att ha läst på om alla fruktansvärda reviews fick jag inte ta Air Baltic... :P

Kör världens kortaste update on Prag också. Jättevacker stad, men en väldigt intensiv resa, det vart lite mer: beta av alla sevärdheter istället för att bara strosa och ta in allt. Jag tror helt enkelt det får bli en till resa i framtiden när man får njuta av vad staden har att erbjuda :) Prag är dessutom väldigt likt Wien i arkitekturen, alltså fantastisk! :)

<3

Livet är så fantastiskt bra nu!

Har haft så fabulöst bra helger de senaste veckorna. Våren har ju som sagt kommit till Wien och det är inte bara solen som har krypit fram ur gömmorna utan även mitt humör och jag känner mig äntligen hoppfull. De första 6 månaderna har jag ju känt mig lite so-so och allt för ofta funderat på att skita i allt och åka hem. Men nu känns det bra, har äntligen en bra relation med M vilket betyder så mycket - detta bekräftades då hon häromveckan till och med sa att jag gjorde vissa saker bättre än L (hon som hade min position innan mig). Hon har dessutom varit trevlig mot mig i över en månad nu, skällt ut en GM som var otrevlig mot mig och blivit förvånad över hur otrevlig V kan vara i mail till mig. Haha, oh the irony!

Anyway! Ni läste ju om första vårhelgen förra inlägget - ja, jag uppdaterar bloggen för sällan, sorry! Förra fredagen gick vi och käkade mexikanskt (satt ute - älskar att det är så varmt att man kan sitta ute). Maten var helt okej (lite för mycket bönor för min tacosmak)

 Det värsta var att jag beställde en lychee-drink som smakade parfym... och när jag klagade på det sa de att lychee smakar så.... sedan diskuterade vi fram och tillbaka ca 5 gånger med 2 olika servitörer och i slutändan... gjorde de ingenting. Men inte bara det att de inte gjorde något åt det, de gjorde bokstavligen ingenting, de ignorerade att jag ens tagit upp det och efter 30 min väntetid tog vi in notan och gick. Självklart fick jag betala för drinken. Vart så arg så jag dagen därefter skrev min första review på tripadvisor. Men helt ärligt?! Hur kan man låtsas som inget hänt? Vad är det för sätt att sköta en restaurang? Morr, servicemänniskan inom mig ragear....

Anyway, detta förstörde ju inte den fantastiska kväll vi hade så vi begav oss hemåt för att avnjuta resten av kvällen på balkongen. 

Vi satt på balkongen in på småtimmarna och bara njöt. Det var så varmt och gosigt. Hittade ett fantastiskt gott prisbelönt vin som kan vara ett av de bästa jag druckit någonsin! 

 Lördagen spenderades till att shoppa i ett gigantiskt shoppingcentrum, vart en klänning och två toppar för min del. Får dela med mig av de en annan gång. Vi hittade även en skoaffär som hette OMG! Tyvärr var priserna mer OMG än skorna...

På kvällen bestämde vi oss för att följa reklamen som sa:"En av de bästa kinarestaurangerna i Europa" Detta skulle ju naturligtvis testas så vi åkte till stationen, följde vägbeskrivningen och hamnade... i KINA! Haha, mitt i Wien, nära donaufloden hittade vi denna kinarestaurang med tillhörande kinaträdgård, and I must say, väldigt autentiskt! 

Maten var väldigt god, men inte klockren tyvärr. Inte baserat på det vi åt iallafall, dock hittade jag en skylt på vägen till toaletten att restaurangen fått en michelinstjärna 2004, very impressive. Kan vara första Michelinrestaungen jag ätit på någonsin, om inte Gordon Ramsays at Claridge's hade en Michelin stjärna? 

Vi valde att gå vidare till en av alla fantastiska gelaterior här för efterrätt. Ni vet när man var utomlands som liten och såg alla glasskreationer med kex, frukt i vackra glas etc. Det är precis så! Fast this time we have the money and power to buy it ourselves! Beach 2014, släng dig i väggen! Haha

Återigen avslutades kvällen på balkongen med tända ljus och gott sällskap. C'est la vie! 

Jag försökte lära Kiran att säga "Sju sjösjuka sjömän sköttes av sju sköna sjuksköterskor". Det gick sådär... men var hysteriskt roligt! 

Igår åkte vi till Donaufloden och picknickade och njöt av solen. Först picknick, sedan promenerade vi längs floden, köpte glass och hyrde en rickshaw. 

Någon hade tydligen tipsat om att vi skulle komma dit för de hade "varning för boobs" överallt! 

Att hyra en Rickshaw kan ha varit bästa beslutet någonsin, så mycket skratt och glädje som vi spred på den. För att klargöra: folket skrattade med oss, inte åt oss! Haha. Vi lyckades få in fyra pers i en Rickshaw som optimalt skulle köras av två, men man kunde få plats tre... så vi klämde in fyra!

Medans vi promenerade gick vi förbi så galet många människor som grillade. Och jag som älskar grillat fick ångest för jag inte har någon grill här och det luktade så sinnessjukt gott! Vi bestämde oss därför för att gå och äta grekiskt på kvällen. Hamnade på en restaurang mitt i city. God mat men... återigen. Servicen i den här staden alltså! Jag hade tänkt dricksa men eftersom servitören först sa till oss att dricks inte var inkluderat och sedan gick och hämtade menyn, la den framför mig och pekade där det stod i botten att man gärna fick dricksa 5-12% tappade jag totalt lusten att dricksa. En annan tjej hade dessutom redan dricksat 8% av totala notan. Till råga på det tog de ut en kuvertavgift på 1,50 per person så att... Nej, det var så jävla oförskämt så dit går vi aldrig igen.

Hursomhelst begav vi oss vidare och hamnade till slut på en gelateria vi inte hade prövat där vi avnjöt dessert! Harriett tog någon glass som var helt fantastiskt god! Den fanns tydligen på andra ställen med så det blir till att leta upp den! :) 

Thats all folks! Vet att det blev ett väldigt långt inlägg men som tur är är det mest bilder :) 

Juste, looking forward så åker jag till Prague nästa helg och sedan är jag hemma i Stockholm mellan 10-21 April! Ses då? :)

Våren är här!

Insåg att det här var den bästa dagen att skriva det här på (eftersom jag hört att det är snö hemma). Men tänkte bara meddela att våren har anlänt till Wien, tekniskt sett gjorde den nog det förra helgen redan men det är så fantastiskt när solen kommer fram igen. Känner mig så himla mycket mer hoppfull och framåt än när allt bara är mörkt och jävligt. Nu är det ju liksom MINDRE än hälften av tiden kvar ;) 

I Torsdags och Fredags var hela regional team för EEIRT i Wien för ett möte så jag passade på att ta ett foto på dem, det ska in i HR tidningen jag håller på att leka chefsredaktör för :) Men såhär ser de ut iallafall :) Och som sagt! Våren är här! Donaufloden i bakgrunden btw! ;)

Det var kul att ha de här, B som är ansvarig för marketing var så himla söt och tagen av mitt liv (mer än nåt annat att jag var gift... och 22!) När M kom förbi så tog hon tag i mig och sa: Vet du hur galet hjälpsam och trevlig den här tjejen alltid är? Hon är så himla bra! Haha, så det var kul :) Blev erbjuden att komma till Istanbul i 5 månader som marketing executive... men tja, är lite upptagen nu liksom... 

Pratade även med V om framtiden (jag började prata om semester i sommar och hon fortsatte in på efter sommaren) och sa att talanger som mig ville de inte förlora och att det finns väldigt få människor som har så mycket tålamod att de kan stå ut med henne. Hahaha, någon glädje i hennes självinsikt kan man väl ändå finna :)

På fredag hann jag precis komma in genom dörren hemma för att få frågan om jag ville hänga med ut och äta. Det lät ju trevligt tänkte jag och sa ja, när ska vi ses? Om 10 min fick jag tillbaka. Ni vet den känslan när man precis sparkat av sig skorna efter en lång dag och slänger sig i sängen... bara för att behöva gå upp 5 min senare... det är sååååå jobbigt! Anyway, vi hamnade på en terrass inne i stan där vi åt god mat och hade sådär supertrevligt som man bara kan ha i goda vänners lag! det var till och med så varmt att vi inte behövde ha jackan på när vi satt ute. 

Mys! 

På lördagen följde Kiran med mig i jakten på Martini glas vilket vi faktiskt lyckades köpa! Imponerande :) Kostade dessutom bara 2,50 för det var rea så det var sjukt värt. Avslutade kvällen på asiatisk restaurang där vi i sann asistisk anda delade allt. Efter middagen tog vi en kort promenad till ett cafe och myste med glass, strudel, kaffe och choklad :) All at once!

På Söndagen blåste det väldigt mycket här i Wien, så pass att taket flög av... vet inte riktigt vad man ska säga om det. Generellt är människor som bor här lagom nöjda med lägenheterna och hur illa allting sköts... haha, men det tog verkligen priset när taket blåste bort. Aaaanyway, det blåste ju egentligen bara av halvt så vi ringde brandkåren som faktiskt lagade vårt tak. I was amazed and impressed att brandkåren faktiskt lagade det, men tydligen var det inte så häftigt här...

 Anyway! Life is good, jag lever, lägenheten är kvar och jag hittade den här godingen idag. Såg ut som en semla 2.0 så var ju tvungen att pröva den. Tyvärr var den bara god, och inte mindblowing som jag hade hoppats... Menmen, you cant have it all :p

Until next time! 

Sverige, sjukdom och sköna dagar

Bah, hatar verkligen att vara sjuk. Sedan jag kom tillbaka från mitt minibesök till Sverige förra helgen har jag haft en rolig vecka med feber, hosta, snor o.s.v. You get the drill... Det jag hatar allra mest med att vara sjuk är att känna sig så ynklig, man kan inte direkt göra något förutom att vila och låta kroppen sköta resten. Självklart kunde jag ju dock inte det. Jag fick rådet av både M och V att stanna hemma sjuk men jag får sådan ångest av att jobbet bara byggs upp på hög så jag kompromissade med mig själv och jobbade hemifrån tisdag och onsdag. Det var verkligen välbehövt. Nu har jag bara hostan kvar innan jag är mig själv igen. Måste dock visa hur otroligt fin Kiran var. När hon hörde att jag var sjuk gjorde hon ett Survival kit åt mig med massa olika bra saker som jag kunde behöva. Hur söt är hon inte?

Förra veckan var jag hemma en snabbis över helgen för att dels fira min mors födelsedag och dels fira kära Agnes födelsedag! Festen var så himla trevlig så det var helt klart värt det även om det i slutändan vart att jag blev sjuk... Det var härligt att vara hemma även om jag saknar det så... så jag hade väldigt gärna velat stanna längre. Om tre dagar är jag iaf ÄNTLIGEN halvvägs igenom här så jag känner mig hoppfull även om modet sinar en aning när jag tänker på hur långsamt det senaste halvåret gått... Men, på den ljusa sidan verkar det som att M äntligen har börjat gilla mig. Jag har räknat dagarna... och 3 veckor hittills har hon inte betett sig som en bitch en endaste gång... Känner mig dock konstant som att jag går i ett minfält så jag vågar inte slappna av en sekund ifall hon skulle flippa igen. Haha. Definitionen av en arbetsplats där man känner sig säker ;) Nämnde jag förövrigt att jag jobbar med HR? Oh the irony...

Jhonny var här i helgen as well och det var fantastiskt mysigt. Det var riktigt vårväder och vi satt på en parkbänk och bara pratade. Det kändes så bra och gav verkligen den där känslan av att vara nära varandra. Jag saknar det så mycket här borta...

På lördagen gick vi tillbaka till Franks där vi åt på nyår och delade återigen på en 700g Dry Aged inbenad entrecote. SÅ GOTT! och så mysigt. Det fick vara firandet för mig att jag nu är halvvägs igenom programmet :)

London

”Sitter på flygplatsen och är heeeelt utmattad och fruktansvärt frustrerad över det försenade planet. Dessutom har jag inget batteri i varken dator eller mobil och uttagen är brittiska så inte kan jag ladda heller. Till råga på allt finns det ingen starbucks här! Livet är miserabelt!”

Resan började ungefär lika illa. Först var boardingen försenad 30 min, sen när vi väl var på planet meddelar de att vi ska sitta på marken i 1,5 timma pga storm i London. Vid tillfället varken lyfte eller landade några plan från Heathrow till följd av vädret. En kvinna bredvid mig berättade att hennes kollegas flyg hade fått landa i Birmingham istället. Så när vi väl lyfte var man ju lite nojig.Vi fick dessutom höra att vi alltid skulle ha bältet på när vi satt ner för säkerhets skull. Förutom lite turbulans g

ick flygningen felfritt. Vi fick cirkulera Heathrow i någon timme och jag har nog aldrig sett så många flyg i luften på en och samma gång. Vanligtvis är det coolt om man ser 1 annat flyg men måste sett runt 10. Alla väntade på sin tur att få landa.

Paddington Station

Så fort jag satte på mobilen ringde V. Vi hann inte ens parkera planet. Hon sa dock åt mig att jag kunde antingen sätta mig på restaurangen på 26e våningen och äta eller beställa room service. Oavsett så fick jag charge it på rummet så betalade hon. Score! Bestämde mig dock för att skypea med Jhonny och beställa in room service istället. Känner mig generellt obekväm på restaurang om jag äter ensam. Jag vet själv att jag alltid brukar analysera de som sitter ensamma så det vart room service och en grillad entrecote! J Det är nog det jag saknar mest sen jag flyttat till Wien, begränsade tillgången på bra kött. Aldrig förr i mitt liv har jag lagat så mycket vegetariskt…

När jag checkade in på Hilton Metropole så ville de ha ett credit card, men eftersom det skulle betalas på V’s kort var jag ovillig till att ge henne mitt personliga kort. I slutändan gav jag henne kortet efter att hon garanterat att inga pengar skulle dras. När jag checkar ut förklarar jag situationen igen till en annan receptionist som noterar det och ber mig att få med V till receptionen bara för att bekräfta. När jag hämtat V och kommer till receptionen säger hon att det är ingen fara och allting finns i systemet så inga pengar kommer dras från mitt kort. Dagen därefter när V checkar ut får jag alla hotellnotor och SER ATT DE LIK FÖRBANNAT DRAGIT PENGARNA FRÅN MITT KORT. Asså, jag blir så trött, med min ”feta lön” är dessutom den hotellnotan i princip alla pengar jag hade på kortet för min helg i London så jag måste gräva i mina besparingar för att klara mig. De har korrigerat det nu men det tar ju 10 dagar innan pengarna är tillbaka… Rummet var iaf riktigt nice! Dock fanns det ingen bra plats att lägga upp resväskan... Men tja, fick ju ett twin room så en king-size bed till mig och en till min väska... Haha

Mötet vi hade på Hilton Kensington gick bra och var väldigt produktivt. Efteråt hade vi middag med den nya traineen för västra och södra Europa. Så det var alla tre trainees för hela Europa tillsammans så det var trevligt. Lena som jobbar med Norra och Centrala Europe hade jag ju redan träffat under HR konferensen. Vi hade en trevlig middag på Restaurangen på Kensington som Hilton så snällt betalade. Tyvärr lyckades de med flera missar under kvällen så det var mindre imponerande… men det var ändå en trevlig kväll.

På kvällen vid halv nio ringer V mig och säger att hon glömde ge mig ett viktigt passerkort som jag måste hämta på morgonen innan jag åker till stora huvudkontoret eftersom mannen som ska ha kortet sitter där. Så när jag kommer till hotellet vid halv tolv måste jag arrangera min taxi som ska hämta mig. Han säger att för att vara säker på att hinna i tid borde vi åka 07.15… and Im like fuck no… haha, nobody messes med Karola och hennes hotellfrukost! Så jag tar på mig kreativa hatten och arrangerar att taxin ska hämta kortet istället för mig och sedan hämta upp mig. Score! Vilket gav mig till 8.15 iaf J

Precis när jag ska bege mig ner till frukosten 07.45 ringer V och säger att min taxichaufför är där men att kortet är borta… så jag måste ta hand om det. Jag får ofta instruktionen att handle it, men ibland känns det smått omöjligt. Så jag satte mig och började febrilt ringa till hotellet och försöka få fram detta kort men tja… utan framgång. V ringer mig strax därefter och säger att min taxichaufför inte får lämna hotellet utan kortet. Chaufförren ringer strax därefter och berättar att han nu är på väg till mig… utan kortet. Så jag tänker att jag helt enkelt får be chauffören köra mig dit och så får jag se vad jag kan göra därifrån. V ringer dock strax därefter igen och verkar ha lugnat sig. Hon säger åt mig att åka till huvudkontoret istället för det inte fanns så mycket vi kunde göra. Är det borta så är det borta… Så med den underbara morgonen började min Fredag i London.

Kom till huvudkontoret och var ganska exalterad över att vara där. Hade fått varningen om att inte ha för höga förhoppningar men det var ganska exakt som jag tänkt mig faktiskt. Yay! Fick träffa J igen som är B’s (V’s chef) PA. Hon är så fantastiskt underbar. Att träffa henne igen var helt klart höjdpunkten på hela resan. Hon vänder sig till mig och säger: ”I worry about you sometimes, eftersom du har den mest ”fiesty” direktörn, hur är det med dig egentligen?” Hon förklarade också att hon pratat med V häromveckan och bett henne ta hand om mig eftersom V hade den bästa traineen av de alla. Så fin och underbar hon är! Hon har dessutom lovat att i Maj/Juni när jag tar kontakt med GM och HR Direktörn för Hilton Slussen ska hon be B (som är Vice President HR för hela Europa, Mellanöstern och Afrika) ringa GM och lägga in ett gott ord för mig J Det kan han ju knappast säga nej till ;)

Vid halv tre blev jag beordrad av J att ta en Taxi tillbaka till hotellet och njuta av London istället för att jobba. Så jag tog en taxi hem, kom hem en timme senare (medan det blåste upp till storm), kom in på rummet och totaldäckade så utmattad som jag var. Hahaha. Vaknade iaf upp vid 17, skypade med min man och mötte sedan upp med min valentines date vid 19. Vi tog oss ut till en liten pub i närheten där jag åt fish and chips. Tog en kort promenad till närmsta supermarket där vi köpte två chokladdesserter och lite bubbel, och belägrade oss därefter från stormen inne på hotellrummet istället. Där låg vi i sängen och tittade på film J Lena alltså ;)

Alla hjärtans dag-puss! 

På Lördagen vaknade jag vid 8 och var pigg! Det händer inte ofta. Men det var lika bra, behövde jobba lite i alla fall så det vart lagom innan jag och Lena gick ner till frukosten. Efter det tog sig Lena till flygplatsen och jag åkte in till stan. Jane Norman var en stor besvikelse! Till att börja med finns det numera bara en affär i centrala London och för det andra har hon typ slutat med fjärilar och blommor! I alla fall den här kollektionen. Hittade bara 1 topp som var fin men den framhävde mitt ärr på armen så mycket (av alla grejer, wtf? Aldrig hänt förr) så köpte inte den. Tog en tur runt Marks & Spencer där jag köpte på mig lite goda kakor och begav mig sedan in i mayham Primark. Efter nästan 2 timmar vart det bara 2 saker köpta, blir en helt annan grej när man har Primark i landet. Var ju på Primark i Wien bara för några veckor sedan. Så jag köpte en kjol (ultimata julkjolen – metallic röd) och en vårjacka. Hittade ett par skor som var så sinnessjukt snygga men som satt så himla dåligt på mig så jag ville gråta… Whats the point of pretty shoes om de inte passar liksom?!

Vart som sagt 1 timme försenad hem så landade vid midnatt. Som ni märkte från inledningen var jag inte glad vid detta lag. Med tanke på hur tidigt jag vaknat och hur trött jag blir av att shoppa så hade jag verkligen ingen ork eller tålamod kvar. Tog en taxi hem och när vi väl var framme så funkar inte mitt kort… Så vi fick köra till en bankomat så jag kunde ta ut pengarna istället och sen fick jag äntligen komma hem! Home sweet home!